Skolan som intellektuellt väntrum

Begåvade barn är försummade i dagens skola. I stället för utmaningar möts de av en skola om mer har karaktären av ett intellektuellt väntrum än en arena för utveckling. Det är dags att politikerna tar frågan om hur skolan ska kunna uppmärksamma och stimulera de begåvade barnen.

Vetgiriga och förväntansfulla sjuåringar börjar i dagarna skolan för första gången. Det är spännande och lite pirrigt i magen. Hur skolan kommer att påverka barnens utveckling beror i hög grad på hur lärarna förmår möta barnens olika förutsättningar och behov.

Tidigare var skolan det exklusiva ställe där barn lärde sig läsa och räkna. Idag kan allt fler barn redan läsa och räkna när de ska börja skolan. Barn exponeras i större utsträckning än tidigare för texter av olika slag. För en del barn är tidiga läs- och räkneerfarenheter kanske ett resultat av föräldrars ambitioner att barnen ska bli duktiga i skolan. För andra barn finns en inre drivkraft som gjort att de på egen hand har tillägnat sig dessa kulturtekniker redan under förskoleåren. Från forskning vet vi att detta är ett vanligt kännetecken på begåvade barn.

Högt begåvade barn utgör en relativ liten andel av en årsklass. De är i en del avseenden olika andra elever. De har en mycket högre motivation än de flesta andra barn och en stark inre drivkraft som ger dem en potential för höga prestationer. De har stora förväntningar på skolan som en plats där man får möta intellektuella utmaningar, lära sig nya saker och utveckla sina intressen.

Med dessa förutsättningar så skulle man tro att de var mer eller mindre garanterade en framgångsrik skolgång. Men så är det tyvärr inte. För en inte så liten andel av de begåvade barnen blir i stället skolan en stor besvikelse, ett intellektuellt väntrum präglat av leda och enformighet.

Jag har kommit i kontakt med föräldrar som beskriver hur deras begåvade barn vantrivs i skolan. Pojkar som är utagerande, provocerar sin lärare, sätter sig under bänken och vägrar arbeta med saker som de sedan länge kan. Eller flickor som lider i det tysta, ständigt har ont i magen och i mellanstadiet har utvecklats till skolvägrare. De sitter hemma på sitt rum och går inte längre i skolan. Inte sällan upplever barnen det som att lärarna vill sätta dem på plats. Tro inte att du är någonting!

Lärare, rektorer och föräldrar undrar naturligtvis vad det är för fel på barnet. Kan det vara Asperger, ADHD eller någon annan bokstavskombination? Det är inget fel på barnet. I stället handlar det om en förtvivlad reaktion på en för barnet outhärdlig situation präglad av leda och brist på stimulans. Begåvade underpresterare (underachiever) brukar man kalla dessa barn och det är ett välkänt fenomen för den pedagogiska forskningen.

Det gamla receptet med samma undervisningsinnehåll under samma tid för alla elever fungerar inte längre. Ingen i skolan skulle komma på idén att hävda att en åttaåring, som framgångsrikt spelar fiol sedan ett par år, först måste lära sig grunderna i blockflöjtsspel innan det får gå vidare. Med teoretiska begåvningar, till exempel i matematik eller språk, är detta förhållningssätt däremot fullt möjligt.

Vad gör skolan när Johan har räknat ut sexans bok, fast han bara går i tvåan? Eller när Emelie läser böckerna som hennes två år äldre skolkamrater tycker är alldeles för svåra? Eller när fyraåriga Anna har börjat läsa i böcker i förskolan? Oftast sysselsätts barnen med sådant de redan kan. De får ytterligare ett arbetsblad med likadana uppgifter, läsa ytterligare en text på alldeles för låg nivå, eller rita i väntan på att klasskompisarna skall bli klara.

Alla barn – även de begåvade – har rätt att få möta utmaningar och tänja gränserna för sitt kunnande i skolan. Det är en myt att begåvade barn inte behöver något stöd utan klarar sig själva. Från forskning vet vi att de behöver uppmärksammas tidigt i grundskolan. Det är skolans bemötande som är avgörande för de begåvade barnens fortsatta skolgång. Det finns idag ett spirande intresse bland lärare att utveckla verksamheter för de begåvade barnen, men fördomar och mentala blockeringar hos andra bromsar en sådan utveckling.

Skolan sägs vara en av valets huvudfrågor, men när det gäller begåvade barn är våra politiker förvånansvärt tysta. Den allt större heterogeniteten i klasserna utsätter den sammanhållna grundskolan för stora påfrestningar. Det är uppenbart att skolan måste finna nya vägar för att hantera de stora skillnaderna som finns mellan barn i en och samma årsklass. Det är dock tveksamt om Alliansens idéer om elitklasser i grundskolan är svaret på denna fråga. Begåvade barn är inte nödvändigtvis duktiga elever. Begåvade underpresterare missas helt i deras förslag eftersom elitklasser riktar sig till dem som redan är framgångsrika i skolan. Det finns sannolikt också en social snedfördelning i rekryteringen till dessa klasser som är diskutabel. De politiska reflexerna hos den rödgröna oppositionen riskerar att skapa onödiga låsningar för framtiden och skymma den väsentliga frågan om hur skolan tar hand om de begåvade barnen.

När kommer partiernas skolpolitiska företrädare att ta upp frågan om vikten av att skolan uppmärksammar begåvade barn och deras rätt att få utveckla sin potential till fullo? När kommer förslag på konkreta satsningar? Särskilda handlingsplaner behöver tas fram och fortbildning erbjudas skolorna. Utvecklingsprojekt och samarbete mellan skolor behöver uppmuntras och finansieras.

Föräldrar till begåvade barn har idag inget naturligt ställe att vända sig till för att få svar på sina frågor. I stället hänvisas de till barnpsykiatriska kliniker när barnens problem blivit så stora att de vuxit skolan över huvudet. I många länder finns särskilda rådgivningscentraler för föräldrar till begåvade barn. Varför inte hos oss?

Visst kan en sådan satsning kosta en slant, men har vi råd att avstå? Och framför allt, har vi rätt att fortsätta att försumma de begåvade barnen?

Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.

Källa:

Random Posts

LOAD MORE

Vara kompisar: