Därför är skolplikt på sommaren en dålig idé

ARNE ENGSTRÖM OM SKOLAN

Forskare: Inför det stundande sommarlovet lägger nu Socialdemokraterna fram ett förslag om utvidgad skolplikt, elever som inte klarat målen i grundskolan ska tvingas att läsa upp till fyra veckor på sommarlovet. Men sommarskolan kan aldrig vara en lösning på skolans problem.

Insatser för elever i svårigheter ska göras tidigt i grundskolan, inte när eleverna står i begrepp att lämna den. Det finns en närmast oreflekterad syn bland våra folkvalda av skilda kulörer att det är genom högre krav, tydligare mål och utbyggd resultatkontroll med nationella prov som skolans problem kan bemästras. Är det kanske så att denna politik i stället har lett till en ökad utslagning av elever i grund- och gymnasieskola?

Redan inför arbetet med den dåvarande läroplanen Lpo 94 framfördes kritik mot planerna att införa en gräns för godkänd i en obligatorisk skola – en ribba skulle läggas som alla elever skulle tvingas att hoppa över för att klara sig. Konsekvensen skulle bli att vissa elever skulle vara dömda att misslyckas redan från början, hävdade kritikerna. Under de senaste två decennierna har den här politiken realiserats. Samtidigt har elevernas resultat fallit och svensk skola framstår numera som ganska genomsnittlig i europeiskt hänseende.

För två år sedan antog Europeiska rådet Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt. Ett av fem huvudområden i strategin är att fram till 2020 minska andelen elever i EU som lämnar skolan i förtid. I förtid innebär i detta sammanhang att man inte fullföljer en gymnasieutbildning. Skolmisslyckanden är inget svenskt fenomen utan är ett socialt problemfält för hela den Europeiska Unionen.

Trots EU:s höga ambitioner så ”läcker” de flesta medlemsländers utbildningssystem. Eleverna överger helt enkelt skolan i förtid. Elever med migrantbakgrund och elever från socio-ekonomisk svag bakgrund är överrepresenterade bland dem som lämnar skolan i förtid. Pojkar lämnar i större utsträckning än flickor skolan i förtid och pojkar är överrepresenterade bland elever med olika funktionsnedsättningar och uppvisar i högre grad emotionella problem.

Det förekommer också att elever lämnar skolan mycket i förtid, redan under grundskoletiden. Bakom fenomenet drop-outs finns säkerligen ett flertal faktorer. Det kan vara somatiska eller psykiatriska sjukdomar, det kan vara sociala eller kulturella faktorer. I vissa europeiska länder är fattigdom hos delar av befolkningen fortfarande ett stort problem, vilket leder till att barnen lämnar skolan redan efter fem-sex års skolgång för att bidra till familjens försörjning. Ett annat skäl är social och kulturell stigmatisering av vissa minoritetsgrupper, till exempel romer. I vissa kulturer gifts flickor bort i tidiga tonåren och det innebär vanligtvis att de också lämnar skolan i förtid.

Ett annat fenomen är skolvägrare eller så kallade ”hemmasittare”, dvs elever som av olika skäl helt enkelt stannar hemma. Man brukar skilja mellan skolfobi och skolk. På grund av bristande frånvarorapportering och insamling av data är uppgifterna om andelen elever som skolvägrar i Sverige mycket osäkra. Internationellt brukar fem procent uppskattas vara skolvägrare.

Att möta dessa problem med skoltvång, hårdare press och ökad kontroll leder snarare till att elever stigmatiseras och att problemen förvärras. Skolan måste bli ett ställe där alla elever, oberoende av sina skilda förutsättningar, ges möjlighet att lyckas.

För att lyckas med Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxtmåste också matematikutbildningens särskilda problem bemästras. Skälen till detta är flera. Matematik är, efter modersmål, det enskilt största ämnet i skolan. I grundskolan har matematik större utrymme i timplanen än alla de naturvetenskapliga ämnena (fysik, kemi, biologi, teknik) tillsammans. Det fungerar också som ett verktyg, inte bara för de naturvetenskapliga ämnena, utan även för andra skolämnen. Att lyckas eller misslyckas i matematik får därför stora konsekvenser för den enskilde eleven.

Matematiken fungerar som ett kritiskt filter för dem som genomgår en utbildning. Att vara framgångsrik i matematik är ofta nyckeln till framgång i utbildningen som helhet. Att misslyckas i matematik får därför ofta större och vidare konsekvenser än att misslyckas i andra ämnen. Matematik fungerar på så sätt som en systemindikator. Problem eller svagheter i utbildningssystemet visar sig ofta i svårigheter eller problem i just matematikutbildningen.

Låga prestationer i matematik (low achievement in mathematics, officiell term inom EU) är en av de stora utmaningar som pekas ut i den redovisning av matematikutbildningen i Europa som presenterats av Eurydice. Det är en fråga som inte bara handlar om undervisningens effektivitet utan också om att skapa ett rättvist utbildningssystem.

Under senare år har det gjorts stora satsningar på skolmatematiken, men tyvärr har det saknats strategier för insatserna och resulterat i ett slöseri med pengar. Ibland förekommer hävdanden, som i socialdemokraternas förslag till utökad skolplikt, att förslagen har stöd i forskning. Det är sällan det går att påvisa någon evidens för de föreslagna politiska åtgärderna. Forskningens uppgift är inte legitimera redan färdiga politiska uppfattningar utan att studera hur saker och ting faktiskt förhåller sig, så att de beslut som våra folkvalda tar vilar på ett gediget sakunderlag. Det vore önskvärt om våra folkvalda i större utsträckning inledde ett samarbete med oss forskare.

Det finns ett stort stöd inom forskningen (se t ex Dowker, samt Williams) för en modell för en effektiv inkludering som baseras på tre steg:

1. Höj kvaliteten i matematikundervisningen.
2. Ett tidsbegränsat, skräddarsytt interventionsprogram riktad till mindre grupper (2-4 elever) av elever i riskzonen.
3. Ett individualiserat interventionsprogram baserad på vetenskaplig evidens för insatser som har visad effekt.

Insatserna kan inte göras lika för alla, utan måste individualiseras och anpassas till elevens sätt att lära, matematikinnehållet måste vara relevant, tidiga interventioner bör vara tydligt riktade mot elevernas svaga sidor.

Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt borde kunna fungera som ett viktigt ramverk för att arbeta de utmaningar som Sverige som kunskapsnation står inför. Lite mindre politiskt träta, och lite mer informerat samtal. 

Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.

Källa: